9 augusti 2011
Varit med mamma till Västerviks sjukhus. Hon har ju fått en typ av cancer. Bara ordet cancer får en att stanna upp.
När jag hade lämnat henne på sjukhuset gick jag mot centrum för att kolla runt lite. Jag kollade inte...irrade mest omkring. Tankar...om allt. Varför drabbas vissa av cancer och vissa inte. Är som ett lotteri. Livet är som en chokladask...man vet inte riktigt vad man får....
Jag hämtade mamma och jag skjutsade hem henne. Tillbaka inom 3 månader igen om cancern håller sej i schack. Måtte det nu bli så. Mamma är snart 80 år men jag vill ha henne ett tag till.
The show must go on....