18 september 2011 Söndag

Igår var den årliga cykelfesten här i Vimmerby. Det är par som cyklar hem till andra par för att se hur andra par har det. (Jag cyklade givetvis inte...körde bil...men jag skulle hållt mig hemma..kändes som överkurs att gå när jag mår som jag gör med ont ben och kryckor...men men ...man vill ju försöka och kämpa ...och gilla läget).

Iallafall känns det mycket som det är för att visa upp sitt stylade hem. Samt se om man kan få reda på något skvaller som man tidigare inte visste och få ta del av deras vanor och liv innan man cyklar vidare till nästa par.

Jag har aldrig tidigare kännt att jag bryr mej om hur andra har det i förhållande till mitt hem och liv. Men nu gör jag det mer och mer. Eller jag blir irriterad över att det är fokus på lyx. Inte hos alla givetvis men säkert 90 procent. Känner att det är väldigt mycket fokus på att deras hem helst ska kunna jämföras med något reportage från den senaste tidningen som presenterar hur hemmet ska se ut år 2011. Helst ska man ligga steget före ....och kunna visa upp det senaste som komma skall år 2028 eller något sådant...

Det ska helst vara ett hem i vitt just nu! Helt vitt! Kanske någon liten accessoar i orange..för det är tydligen höstens innefärg för att ge hemmet någon annan färgklick än allt det vita.

Där vi var först hade de värsta gasolgrillen som var värre än den som finns hos han (minns ej vad han hette ) i Solsidan.

Jag pratade lite med en ung man som sa att de också hade gasolgrill. "-De är jättebra! Det går så fort!"....Hm...tid..tid..tid...Snabbt ska det gå....fort fort fort! Tacka vet jag en gammal hederlig grill som luktar grill. Fast det kanske finns spray som luktar "vanlig grill" ?? Ja vem vet. Det finns ju juldoft på burk...som doftljus ...så det finns säkert doft som luktar grill.

Nej ... det blir ingen mera cykelfest för min del. Fyra gånger har vi varit med och det kommer inte bli flera gånger.

Då ger det mig mera att gå i skogen. Känna (äkta) lukt från skogens alla dofter. Känna in känslan av frihet och enkelhet som skogen ger.

Bitter?? Nja...kanske en aning.. Visst var det otur att jag skulle skada mig precis när jag kände att jag började komma igång med jobb igen. Visst känner man sig som en cirkusartist när man hoppar runt på kryckor. Rädd för att knä och ben inte ska bli som det var tidigare.

Rädd för att Försäkringskassan ska göra den bedömningen att du kan väl "för fan lära dej att gå på händer" ..!!! Sök jobb och sluta gnäll!! Hm...så var det ju när jag skadade min arm i februari. Jag fick ingen ersättning för de två månaderna jag blev sjukskriven av läkare. Läkaren fattade ingenting. Men mot Försäkringskassan rår ingen på. Inte ens ett läkarintyg som ska bevisa att man är skadad. Ja...livet är konstigt. Men som den gamla damen sa...man får inte ge upp!!

Men ibland tror jag faktiskt att jag ger upp. Känns meningslöst att kämpa med någonting som inte blir bättre.

Vi får se.

Så lååång!! (Bilden av benet...inte lika blått som tidigare...men en hel del kvar...men svullnaden är enorm över knät)