9 september

fredag

Idag har jag "hoppat" på mina kryckor till mitt växthus! Det kändes stort. Jag pratade lite med mina pelargoner och kände att de gav mej lite extra energi att träna idag.

Det är väldigt lätt att tappa sugen. Det som annars var så självklart att göra är ju inte det just nu. Men jag får hoppas och peppa mej själv att det inte är(som tur är) någon sjukdom som jag kommer att ha resten av livet. De som drabbas av det hoppas jag har orken att kämpa.

Som den gamla damen som jag delade rum med på sjukhuset sa åt mej: " Hoppet och att kämpa" det måste man ha! Annnars kan man lika gärna lägga sej ner och dö. Så sant så sant. Hon var så tapper och jag undrar så hur hon mår idag. Hon var så orolig över att inte få den hjälp hon så väl behövde när hon åkte hem. En hjälp som borde vara så självklar. Visst är man orolig för att bli gammal! När man ser hur de gamla ska behöver ha det och att de ska behöva leva i ovisshet om de ska få komma till någon hem eller om de ska få den hemtjänst som de bör ha rätt till.

Nu ska jag träna på att gå lite till och sedan blir det att sticka lite sockor.

Så long!